november 9, 2009
Hm… Det har hänt så sjukt mycket på sistonde. Har fått reda på att min lille, lille lillebror har gjort en massa skit. Jag visste att han inte var världens ängel men jag trodde aldrig att det var så illa. Aja, det håller på att lösas upp nu… mamma har satt “regler” för honom för att få honom på rätt väg igen.
Jag är dock sjukt stressad över skolan, har prov och läxförhör hela tiden, håller inte kolla på allt. Och efter allt med benne är jag ännu mer tankspridd.
Jag har svårare att somna nu med, sover ca 3-4 timmar per natt… inte bra!
Jag har kommit på varför jag aldrig lyckats hålla en dagbok eller blogg uppe. Det är för att jag vet liksom inte vart jag ska börja skriva, jag har för mycket att säga på en gång. Då blir det att jag struntar i det helt istället och försöker sortera allt i huvudet.
Jag börjar bli nervös för att jag inte ska få en utredning för mina problem (adhd), mamma har ju precis fått sin diagnos och benne är ju på god väg dit redan. Då återstår bara jag. Och det är nu jag behöver hjälpen. När man bara har en termin att klara vissa kurser osv.
Fan.
Jag är på gränsen till mentalt slutkörd. Men det lugnar sig, bara att hålla ut denna veckan så fixar det sig.
november 9, 2009 at 11:43 e m
Min älskade Josefina!
Ja, detta med din brorsa har tagit mkt kraft o energi på oss alla. Men som vanligt tar din ma till med lejonhonans skarpvässade klor för att göra vad hon kan och ställa saker o ting till rätta – i främsta hand betr din bror. Är övertygad om att det löser sig. Din ma har många bra kontakter, Allt detta kan hon trots sin diagnos. Eller kanske p.g.a. den – beroende på hur man vill/kan se det.
Det där med sömnen är ett skit. Bådar aldrig gott men vad gör man? Jag vet inte för jag är likadan.
Det där med att inte veta vad/hur man ska börja skriva är ngt jag verkligen känner igen. Det har jag löst -för min del – med att jag bara börjat. Med vad jag tänkt/känt just då – sen har det bara forsat på. Det känns för min del jätteskönt få ur sig allt – antagligen mest för min egen skull – jag har ju mest skrivit dagbok på papper. Det har varit ett sätt att överleva måmga ggr för mig.Nu blir det inga pappersdagböcker – tyvärr egentligen – bloggar bara. Tillräckligt för mig i ´nuläget.Har alltid älskat skriva.
Din tid betr utredning etc kommer gumman. Din ma ger sig inte så lätt. Försök ta en dag i taget. Försök tänk på nuet – inte på morgondagen eller gårdagen. Lättare sagt än gjort.
Säger till dig som till din ma vad Beppo i “Momo” som vi sätter upp säger:
“Ta ett steg i taget, ett tag med kvasten, ett andetag och plötsligt ser man att man sopat hela gatan…..”
puss kram – älskar dig
november 10, 2009 at 12:49 f m
Lilla gumman
Skriver mer senare!¨Lovar!!
Mamma här ska fixa och ger mig inte i första taget…..älskr dig!
november 10, 2009 at 10:13 f m
Vi får lägga upp en “handlingsplan” för dig…jag hinner med dig också…vi får hjälpas åt!
I värsta fall får jag väl ta till mina “ADHD-utbrott” eller något…försöker verkligen få hjälp att hjälpa…men som du själv sa “vi har varandra”….
Puss!
november 10, 2009 at 11:23 e m
Hej igen min Stjärna!
Fortsätt att bara skriva, behöver inte vara så jävla logiskt alltid…skriv det som känns för stunden…
Vet att du är orolig, ledsen och frustrerad…jag ger mig aldrig- det vet du- har jag aldrig gjort heller gällande dig och Benjamin någonsin!
Älskar dig härifrån och till evigheten…;-)
Puss
Mamma