Jadu!
oktober 23, 2009
Hejhopp!
Det här är nog mitt åttonde försök eller något att skriva dagbok/blogg. Nu ska jag banne mig försöka hålla det uppe!
Vad ska man egentligen skriva i en blogg… just nu försöker jag tänka efter om jag verkligen ska skriva allt… liksom om det här ska vara stället jag får ut allt ur mitt system eller om det här bara ska vara nån form av tråkig 10års-dagbok. Jag tror jag mixar lite.
För ett inte så långt tag sen mådde jag verkligen skit, men det är verkligen mycket bättre nu. Jag är gladare än på länge, egentligen utan anledning. Ett tag kände jag mig så enorm ensam. Det var som ett stort hål i bröstet, ett hål inga vänner eller familjemedlemar kunde fylla. Jag har ju stöd och jättebra både hos mina vänner och min familj, men det är den där andra kärleken som saknades.
Det låter otroligt fånigt men jag kan inte hjälpa det, jag är egenltligen en otroligt passionerad människa. När jag vill ha något så måste jag få det. Och just kärlek är nog det starkate som finns för mig. Det är ju där alla känslor byggs upp. Inte bara de bra… utan de dåliga med… verkligen ALLA känslor är relaterade till kärlek, även hat.
Jag klarar mig även inte utan dramatik. Det är otroligt frustrerande, jag kan få saker att hända utan att tänka på det… bara för att NÅGOT ska hända. Det är inte alltid bra saker heller.
Ibland hamnar jag som i min egen lilla värld. Där är allt fullkomligt normalt för mig… men när jag pratar med andra förstår de inte alls. Jag kan vara brutalt ärlig utan att ens ha fattat det. Därför är det lätt för mig att gå in i som en lite bubbla. Jag slutar prata om saker, allvarliga saker. Jag bara håller det inne istället för att det känns bättre än att försöka förklara.
oktober 24, 2009 at 12:08 f m
Fint inlägg och så talande typiskt för dig.
Jag känner igen mig själv till punkt och pricka i din upplevelse förutom att jag aldrig kunnat hålla saker inom mig…på gott och ont.
Det finns liknande människor o en liknande värld som förstår, tro mig!
Sluta aldrig prata, men välj vem som är stark nog att verkligen våga LYSSNA på dig och inte bara “höra”, någon eller några som ser dig för det fantstiskt underbara och unika unga kvinna som du är!
Du är inte udda- men unik…däri ligger en enormt stor skillnad i hur man kan se på sig själv.
Fint att du låter mig få ta del av dig så här!
Älskar dig!
oktober 28, 2009 at 5:06 e m
Du är klok som en uggla (är ingen personlig liknelse -endast ett talesätt -ler) samtidigt är du otroligt ovanligt insiktsfull.
För övrigt instämmer jag med föregående talare.
Älskar dig!